MAMMAS (EVA) TANKAR!

Min Älskade Lasse lever, gudskelov!
Men hur ska hans liv bli?
Vi vet inte!!!! Vi hoppas att han ska bli bra igen....han måste helt enkelt!
Vi bygger hus, min Lasse och jag, vi har stora planer för vårt hus.
Vi planerar varje dag tillsammans hur det ska bli, hur det ska se ut o.s.v
Vi hade planer för hur vår övervåning skulle se ut, med ett stort loft och ett lite mindre, vi skulle ha det stora och Charlie skulle få det lilla när han kom till oss.
Mellan dessa loft skulle det finnas en bro, men Lasse tyckte att vi skulle bygga som en ballkong i stället.
Innan vi skulle gå till sängs denna kväll, så sa han :Kan du följa med mig upp på loftet ett tag, jag vill visa dig vad jag hade tänkt bygga i stället för en bro.
Jag sa : det kan vi göra i morgon.
Han sa: nej jag vill visa i dag, så jag kan sova sen....jag vill inte ligga vaken och bygga i huvudet.

ok sa jag och vi gick upp....han visade med iver och entusiasm hur han tänkt.

Så gick jag ner för att duscha, och när jag stod där i ducshen, så hörde jag bara en smäll och ett skrik.
Jag rusade ut, och där låg min stora starka man i en hög.
Han blödde ymmnigt från huvudet, och han sa Eva hämta någon....hämta någon, det här känns riktigt riktigt illa.
Jag tog hans huvud i mina händer och ropade på våran kompis "Betta" att ringa ambulans.
När han "Betta" kom så bad jag honom ta över Lasses huvud, hålla det stilla....
Ville bara fly en stund, då sa Lasse :Eva stanna här! lägg inte ner huvudet, det gör så ont.

ambulansen kom....Nu ligger min Älskade på karolinska på intensiven.
Jag har fått klappa på honom, kysst hans läppar, sagt att jag älskar honom.
Någonstans har läkarna gjort klart för honom att han kan bli förlamad....OM min älskade skulle bli det så ska jag sluta jobba och ta hand om honom.
Jag ska se till att huset blir klart....
Och jag ska se till att hans liv trots allt blir värdigt.
Men jag måste i denna oerhört svåra stund tro att det ska gå bra.
Om jag känner min Lasse rätt så kommer det att gå bra.

Hur religös är jag?
Inte mycket, men nu måste jag be till högre makter....
Skona min Lasse från ett liv i rullstol, gör honom frisk och stark igen.

Till min Älskade!
Jag böjer mig över dig för att kyssa dina läppar, du sträcker upp en hand och säger....rör mig inte det gör så ont.
Dina revben är brutna och din rygg är av.
Jag förstår, jag backar...
Lägger min hand på din, sträcker mig fram och lyckas stjäla en kyss från dina torra läppar.
Jag säger att jag Älskar dig, och du säger som du brukar och jag dig....då.
Det var ett ögonblick av djup kärlek och samhörighet i en fruktansvärd situation av ångest , sorg hopp och förtvivlan.
Jag älskar dig som mitt hjärta slår!/Eva