LASSE DU KLARAR DET HÄR!!

Asså jag vet inte hur jag ska börja dagens inlägg... Jag gör ett försök!
Efter mycket pyssel fick jag vår oroliga lilla Charlie att somna i(går)kväll vid 23-tiden, Jag däremot hade svårt att somna! Jag låg och vred och vände på mig hur länge som helst kändes det som. Sen helt plötsligt inbillar(?) jag mig att jag hör någon/något som knackar... Det är tre "knackningar" sen är det tyst och så hör jag tre "knackningar" igen sen är det tyst, och så fortsätter det i några minuter. Jag ligger och lyssnar och börjar fundera på vad det kan vara som låter! Sen från ingenstans dyker det upp en udda tanke i mitt huvud "det är någon som behöver hjälp, kanske att granntanten har ramlat och försöker göra sig hörd genom att knacka i elementet eller nåt".. Medans jag ligger och funderar och känner att en oro sprider sig i kroppen på mig så ringer telefonen!!! Klockan är nu 23.30, Shit tänker jag! Ringer telefonen den här tiden så har det garanterat hänt något. Mycket riktigt, Jag hör Christian säga "Har du ringt efter ambulans?". Jag står nu med telefonen i handen och hör mamma gråta förtvivlat samtidigt som hon i panik får fram att Lasse har ramlat ner från taket! Hon berättar att han blöder från huvudet och har ingen känsel i benen! Ambulansen är på väg...
Johnny kommer och hämtar mig och vi åker till Karolinska där vi möter upp mamma i ett "traumarum". Jag kramar om min gråtande mamma och ger henne min tröst! Det är svårt att ge en person tröst när man själv är i chock och är megaorolig! Vi sitter i rummet ca 2 timmar och väntar på läkaren som förhoppningsvis ska kunna tala om hur det är med Lasse! När läkaren kommer in till oss berättar han med en allvarlig röst att Lasse har ramlat mycket olyckligt och att hans skador är ganska rejäla. Dom har sytt ihop skadan som han hade i huvudet, och han har brutit några revben och han har fortfarande ingen känsel i benen (ingen känsel från naveln och ner), detta är pga att han har brutit kota nummer sju i ryggen, vilket innebär att Lasse kan bli förlamad för alltid!!!! Nu ligger Lasse på intensiven med slangar, sladdar, dropp och morfin och kan inte röra på sina ben. I morgon blir det operation och det kan dröja flera dygn innan vi får veta vilken skillnad den gör! Jag skulle kunna göra vad som helst för att få Lasse på benen igen.. Han är ju min "bonuspappa" som ställer upp för mig i vått och torrt! Han är ju Charlies "bonusmorfar"... Fan han kan ju inte sitta i rullstol!!!!! Jävlar alltså om han inte fixar det här nu, jag kommer finnas som stöd hela vägen!!!! Mamma följde med hit efter sjukhusbesöket, nu är det bara för oss att vänta tills dom ringer från sjukhuset och berättar att operationen är över och vi kan komma dit! Jag håller tummarna för Lasse nu! Snälla, gör det ni oxå!!! Han behöver det nu! Lasse är en person som ställer upp när andra behöver det, nu ska vi göra det för honom!