Nu ska jag förhoppningsvis komma igång ordentligt med bloggen... Det är mycket nytt när familjen plötsligt utökas med en ny stjärna. Jag har prioriterat hemmet och familjen senaste veckorna och det har gjort att jag inte haft tid över till bloggandet... Men nu ska jag försöka ta mig tid till detta för jag har faktiskt saknat att skriva ner mina tankar och självklart vill jag ju berätta om hur det går att plötsligt vara tvåbarnsmamma :)

Ska jag vara ärlig så trodde jag att det skulle vara svårt och jobbigt att plötsligt ha två barn men jag måste faktiskt säga att det har gått riktigt bra, jag ska inte säga att det har varit plättlätt men lättare än vad jag hade föreställt mig.

Charlie älskar sin lillebror och är helt underbar mot honom, han klappar på honom, vaggar honom i babysittern, ger nappen, sjunger för honom och pussar på honom. Det är helt fantastiskt att se hur lycklig han är över att han har blivit storebror och hur stolt han är över sin lilla Melvin. Häromdagen sa han till mig "Mamma, jag är din lilla pojke, lillebror är din lilla pojke och han är MIN Melvin!" Man riktigt kunde se och höra hur stolt han är.

Melvin är väldigt lik Charlie som bebis, både till utseende och sättet. Han sover bra på nätterna, igår natt sov han fem timmar i sträck! Han vill oftast äta 2-3 gånger/natt och då ammar han i en kvart ungefär, jag byter blöjan om det behövs och sen somnar han oftast om direkt och sover två-tre timmar tills det är dags igen. På dagarna sover han mest, äter och bajsar :) Precis som bebisar ska göra! Senaste veckan har han blivit något mer vaken på dagen, han tittar runt med stora ögon och han fäster blicken! Något som jag inte riktigt kan minnas med Charlie det är om han var en "knäbebis", jag tror inte att han var det. Han tyckte ju om att vara i famnen men jag har för mig att han oftast var lika nöjd om han fick sitta i babysittern!? Melvin däremot är en äkta knäbebis, han är riktigt sällskapssjuk. Han vill gärna vara på en hela tiden. Visst sitter (ligger) han i babysittern och är nöjd en stund men han föredrar ju att vara i famnen. Det allra bästa är att få ligga på pappas bröst och sova!

Nu har jag skrytit lite om hur fina pojkar jag har och det låter som om jag lever världens "lyxmammaliv" med perfekta barn! Så är det inte!!!! Här hemma har treårstrotset brutit sig in, trots säkerhetsdörr! Att plötsligt behöva dela på mamma, pappa och andras uppmärksamhet när man är van att få ha allt det för sig själv kan inte vara lätt... det blir nog inte bättre av att man är tre år och "trotset" just tagit över.. När man är tre år ska man ju testa vad man får och inte får göra, man tänjer hela tiden på gränser, man leker med mamma och pappas tålamod och man börjar sakta men säkert förstå att hela världen inte kretsar kring just en själv! Det kan inte vara lätt!!! Jag försöker ha tålamod när jag ser att Charlie gör saker som han egentligen vet att han inte får, när han ljuger (Stina i saltkråkan gör ju det så får man väl göra det?), tjafsar, gnäller vid matbordet, skriker rakt ut och tjatar... Ja då försöker jag hålla mig lugn... MEN det är inte alltid det lättaste! Många gånger känns det som om jag själv vore tre år och trotsig, det känns som om jag gapar och skriker på samma sätt som honom, jag tappar tålamodet helt och "kastar" in honom på hans rum. Det är ingen rolig känsla i magen såna dagar. Något som jag alltid är noga med det är att be om ursäkt.. Efter att vi bråkat säger vi alltid förlåt till varandra och så pratar vi om varför vi blev så arga på varandra, efter det brukar resten av dagen vara ganska lugn! Det som är skönt är att oftast blir det ingen stor och långdragen grej av tjafsen, dom är över på 5-10 minuter. Trotset tar över, jag/Christian talar om att det inte är okej att göra/säga si eller så, Charlie blir arg/ledsen och är inne på sitt rum några minuter innan han kommer ut eller vi går in och så blir vi sams. Mycket sällan blir det värre än så, dom tillfällena kan jag räkna på en hand
Senaste dagarna har varit nästintill "tjafsfria" och Charlie har varit rena rama solstrålen. Min älskade lilla, stora Nypan!

Idag är Charlie hemma från dagis för han fick feber igår eftermiddag, nu sitter han och spelar tv-spel (Lek & lär-spel), Melvin sover och jag har städat lite. Christian jobbar och det är trist, han var ju hemma så länge i samband med Melvins födsel (4 veckor) och den här veckan var han sjuk måndag och tisdag så jag har fått vara med honom en hel del.. då känns det så tomt nu när han är på jobbet.

KRAM /L