torsdag 21 oktober 2010

Hemma igen!

Plötsligt är jag hemma, utan bebis i magen.... det känns så otroligt tomt! Det är inte lite grymt att behöva komma hem utan bebis i magen OCH utan bebis i babyskyddet, efter att man har gått igenom en förlossning ska man ha sin bebis med sig hem!!!

Mina bröst håller på att sprängas, jag har fått medicin för att dom inte ska börja producera mjölk men det verkar som om boobisarna missat att det var det medicinen skulle göra! Det svider i dom, dom spänner, är stenhårda och stora som vattenmeloner. Bara under dagen har dom växt ur min BH som ändå var typ 1 storlek för stor.
Det känns vidrigt att gå igenom det här, mina bröst fattar liksom att jag har fött en bebis och nu är det meningen att jag ska börja amma honom. Ush, som om det inte vore nog med att magen är tom och ihopsjunken.. brösten ska tydligen oxå påminna mig om att vår bebis är borta!!!!!

Ikväll tänkte jag skriva ner hur allt på sjukhuset gick till.... om jag orkar!

Idag fick vi JÄTTEFINA blommor, på kortet stod det "Vi tänker på er. Kram från oss på Pot Plant" Alltså var buketten från Christians jobb, tack snälla!!!!



KRAM /L

Kommentarer

Postat av: viccan, mamma till jamie

tycker att ni är så otroligt starka och jag blir verkligen rörd av er underbara kämpe till son! kan inte tänka mig hur jobbigt det måste vara... mjölken kommer väll sina så småningom om antar ja men för att "lätta på trycket" kanske du ska pumpa lite? kan ju skänka bort de till nån neoklinik. dem behöver det. min vän låg där med sin ängladotter i tio dagar och hon berättade att man kan donera....

 

Postat av: Erika

Usch lotta, nu är jag här och läser igen. gråter så jag knappt ser och skärmen är alldeles suddig. ni är så otroliga, så starka, så orkandes, så bra för charlie o ja allt!! förstår ine hur ni bär er åt. men samtidigt förstår jag att ni msåte för charlie o att det ändå är tungt att göra det. att du inte höll honom i famnen fick något att vakna i mig. jag vill inte säga att jga förstår din känsla men jag har en känsla som känns lik för mig. det är svårt att acceptera när man inte gjort något o sen är det försent. det gör ont i mig att du ska behöva känna så, samtidigt vet jag att det inte spelar någon roll. bara all din energi o dina tankar o din kärlek är såå otroligt mycket vilde får!! han vet att han är oerhört älskad, det är jag säker på! och du ska inte behöva känna skuld, man gör vad man förmår i ett ögonblick. mer kan man inte. sen kan man vara efterklok, men i det läget gav du ditt allt. det är jag bombsäker på. du är den bästa mamma din änglavilde kan ha!

kramar o måånga måånga tankar. ja skriver o skriver men känns ändå inte som att jag helt får fram i min text hur otroligt ledsen jag är för er skull o hur otroligt starka jag tycker att ni alla är i er familj..

Inga kommentarer: