Vart tog min bebis vägen? Idag blir Nypan 1 år & 8 månader, det känns helt overkligt! Jag sitter och tänker tillbax på dom här 20 månaderna och försöker förstå hur dom kunde gå så fort! Man säger ju att Tiden går fort när man har roligt, och jag kan nog inte göra annat än att hålla med! Den här tiden har varit den roligaste i mitt liv samtidigt som den har varit den tuffaste tiden i mitt liv. Jag har insett att man kan älska någon mer än själva livet, jag har gått upp på morgonen som en zombie efter en nästintill sömnlös natt, mina tårar har många gånger runnit nedför mina kinder pga oro för min son och ibland pga extrem frustration. Jag har känt mig så otroligt hjälplös då Charlie har gråtit och gråtit utan att jag förstått varför!

Jag har under den här tiden lärt mig att det inte är så lätt att vara mamma, jag har lärt känna nya sidor hos mig själv som jag inte visste att jag hade.. Jag trodde aldrig att jag skulle kunna tappa tålamodet pga en gråtande och missnöjd bebis mitt i natten så att jag skulle vara tvungen att greppa tag i kopplet och ta med mig hunden ut på en nattlig promenad med tårarna sprutandes åt alla håll.. Och sedan ifrågasätta mig själv som mamma genom att tänka "Vad är jag för mamma om jag inte ens kan trösta mitt eget barn?".

Jag har gråtit medans jag har ammat så att mina tårar blött ner Charlies mörka hår... Ja det har blivit en hel del tårar under den här tiden..... MEN.....

..en hel del tårar har oxå varit rena glädjetårar. Nu har jag berättat om dom jobbiga känslor som jag fått känna på nu när jag är mamma, nu kommer det lite roligare av att vara mamma.

Ibland känner jag mig som en kastrull, snart kommer det pysa ånga ur öronen på mig, det är när kärleken till min son kokar över. Jag är så full av kärlek till min son så jag är glad att kärlek inte har någon vikt, för då skulle mina ben snart inte orka mer eftersom att den växer för varje dag som går! Jag känner sån stolthet över Charlie så jag tror att jag snart är 3 meter lång! Han gör mig glad väldigt ofta, han får mig att skratta och han gör den mörkaste vinternatten till en ljus och varm sommardag med hjälp av sitt leende!
Första gången jag höll i Charlie var den absolut finaste stunden i mitt liv, den känslan är obeskrivlig och det är en känsla som jag tycker att alla borde få känna på! Jag höll i ett mirakel som jag och min älskade skapat tillsammans och som dessutom legat i min mage (Hur sjukt är inte det???).

Några bilder från då till nu...

Sista bilderna på Nypans första place...

Första bilden på Nypan...

Första gången i mammas famn & Första familjebilden...

Håller tryggt i pappas hand (Eller finger) & Sover gott i mammas famn...

Liten kille är nyfiken på världen & Nypans första skratt...

Liten gladskit som just lärt sig att sitta utan stöd...

Under den här första tiden i Charlies liv har han hunnit med en hel del, här nedanför kommer bilder ifrån b.la an av alla badstunder i mormors & Lasses vask, första pottbesöket och självklart har han hunnit vara på IKEA ett par gånger då han har en mamma som älskar att gå där, Charlie är mer lik sin far så han tröttnar ganska snabbt på att knata runt där så han ligger hellre i kundvagnen och sover istället (Det skulle nog hans far oxå göra om det inte vore för att han är för stor för kundvagnen)

Charlie är som sin morbror Micke, han är en riktig liten snobb! Slips, skjorta och Slip-over har det blivit några gånger under dom här 20 månaderna. Piggelin på sjukhuset och inläggning med dropp pga lunginflammation har han oxå hunnit med.... sen, SÅKLART har han blivit stora killen som har börjat på dagis! Det betyder dagis-foto, så det blev ju förstås årets julklapp till släktingarna!

Första dagisfotot!

TACK min älskade son för att du har visat mig meningen med livet, tack för att du har visat mig hur stark kärleken kan vara och tack min älskade son för att du valde mig och din pappa till dina föräldrar! Jag har älskat dig från första stund och jag kommer alltid älska dig villkorslöst!

Många Pussar & Miljoner Kramar Till Dig, Min Älskade Prins Från Din Stolta Mamma!