Har suttit och tittat på tv en stund, dom visade förlossningskliniken! Jag älskar det programmet samtidigt som jag kan känna att jag ibland vill byta kanal för att jag blir så ledsen vissa gånger. Man får se många snitt och då menar jag verkligen SE.. hela snittet filmas, från att skalpellen dras över magen till att bebisen är ute.. Det är en sån märklig känsla att se just snitten, det är ju precis så dom gjorde på mig! Jag riktigt känner hur det pirrar i mitt ärr och jag kommer ihåg hur rädd och orolig jag var! Så fort Charlie var ute och gav ifrån sig sitt första skrik så försvann rädslan och oron... jag älskar Charlie så mycket och jag är så glad över att han mådde så bra närhan föddes, vi var ju väl medvetna om att det kunde bli kuvös för hans del eftersom att han var så tidig, men han förvånade nog alla på SöS när han visade vilken stark liten kille han var!

Tänk vad liten du har varit, mammas hjärta!

Jag säger som Winnerbäck..."Den vackraste stunden i livet var den när du kom".

KRAM /L