Det här går ju bra...

Igår var första dagen utan mamma på dagis för lilleman. strax innan vi skulle gå började jag leta som en tok efter mina nycklar, jag letade överallt ungefär hundra gånger... tiden rann iväg mer och mer och jag blev alltmer stressad! Charlie satt färdigklädd i hallen och bankade på dörren för han ville ut! Jag sprang runt som en galning och jag var oxå färdigklädd så jag svettades ju nästan ihjäl. Jag provade ringa Christian hundra gånger men han tryckte bort mig....Ååååhhhhhh typiskt!!!!! Efter att jag ringt honom massor av gånger och skickat ett meddelande där det stod "svara!!!!! För helvete" (Ja, jag var jättearg & stressad och det gick ut över honom) så svarade han äntligen och då visar det sig att han har fått med mina nycklar till jobbet! Aja, då var det bara att ta en riktigt snabb promenad till dagis så att vi inte skulle bli sena! Charlie satt i vagnen och log mot sin stressade mamma som puttade vagnen framför sig medans svetten rann nedför pannan.

När vi kom fram till dagis började Charlie krypa runt i sandlådan medans jag hängde in hans väska, sen var det dags...... Charlie var i fröken Thereses famn och jag fick en kram, en puss och sen sa jag hej då och så gick jag till grinden. När jag vänder mig om vid grinden så vinkar Charlie till mig och ser så glad ut!

När jag kom och hämtade Charlie berättade fröknarna att han hade inte gnällt en enda sekund på hela dagen! Han hade ätit bra till lunch och han hade somnat utan problem och sovit över en timme! Fröknarna sa att Charlie är så glad och att han klappar händerna och vinkar mest hela dagarna... haha, typiskt Charlie! MEN vad stolt jag är över min duktiga son!!! Mammas duktiga kille!

Vi får se hur det går idag....

KRAM /L