Jag har fått en reaktion på mina tidigare inlägg angående Charlies feber som han haft dom senaste dagarna! Telefonen ringde här hemma och personen på andra sidan ifrågasatte mitt sätt att hantera Charlies feber, jag fick frågan vad jag gör för att få honom att bli frisk! Jag svarade att jag har ringt vårdguiden och frågat dom vad jag ska göra eftersom att Charlie inte vill äta eller dricka! Jag har fått svaret att jag måste få i honom vätska vilket jag har försökt med så mycket jag kan! Jag har gett honom alvedon då febern har varit så pass hög så att det har behövts, det har dom oxå sagt till mig på vårdguiden att jag ska göra! Eftersom att Charlie är pigg och med hela tiden så har det inte varit någon mening att åka till akuten, för att det ska behövas ska han bli slö och inte kissa ordentligt under en hel dag! Som svar fick jag att "dom på vårdguiden säger så för att dom inte känner Charlie och hans familj, dom vet inte hur ni har det hemma".
Personen i telefonen sa att jag har nämnt på min blogg att jag har varit ute med Charlie dagen efter att han har haft 40 graders feber.. Ja, det har jag! När jag var ute med Charlie var febern inte så hög och jag vet att barn behöver frisk luft när dom är sjuka.. Självklart skulle jag inte släpa ut honom om febern var så pass hög som 40 grader om det inte var för att vi skulle behöva åka till läkare!
Det var iaf inte speciellt populärt att jag hade varit ute med mitt barn då han var sjuk, ett barn måste vara inomhus när det har feber!
Aja, det är någon annans åsikt, alla får ha sin egen!
Att det på något sätt skulle kunna vara skadligt för Charlie i framtiden för att han är sjuk så ofta som han är, det har jag mycket svårt att förstå . ALLA som jag har pratat med säger att ett barn bygger upp sitt immunförsvar när dom blir sjuka då dom är små! Med ALLA menar jag bvc, vårdguiden, och mina vänner varav en är sjuksköterska!
Personen (Som jag så tråkigt har valt att kalla den jag pratade med i telefonen för) uttryckte sig så att "Jag har hållit det här inom mig så länge nu så jag känner att jag inte kan vara tyst längre". Självklart, om man känner att man har åsikter om saker och måste ifrågasätta så är det klart att man ska göra det.. (Jag tycker personligen att det vore bättre att spotta ur sig det med en gång då man känner det) MEN sättet man säger det på kan ju vara rätt avgörande för vad konsekvenserna blir. Den här gången resulterade det i att jag kände mig ledsen och besviken, jag vet att jag gör det som är bäst för min son och när jag inte vet vad som är bäst så tar jag hjälp av dom som vet, i det här läget fick det bli läkare/sjuksköterskor. Jag tycker att det känns trist att någon verkar tro att jag inte gör det jag kan för att få min son frisk! Om jag kunde trolla så skulle jag ta över hans förkylning, feber, magsjuka, ja vad det nu kan vara så att han aldrig behövde vara sjuk! Nu är ju det helt omöjligt så jag får göra det bästa jag kan för min lilleman!

Jag bloggar för att jag har ett behov av att skriva av mig, då blir det om både det ena och det andra! Jag förstår att man som bloggare ibland får reaktioner på det man skriver och det tar jag! MEN det finns en viss skillnad på kritik och påhopp!