Tårarna...

var inte långt ifrån att "läcka" över ögonkanten nu när jag kom hem, jag har varit och handlat med mamma och Charlie. Jag skyndade mig upp med matkassarna medans Charlie satt kvar i bilen med sin mormor.. När jag öppnade dörren tänkte jag att jag måste ställa upp kassarna på köksbänken så att inte Pippi börjar rota runt i dom! Men jag kom ganska snart ihåg att vi inte har någon hund här hemma längre, då högg det till i hjärtat på mig och jag fick en sån där kall känsla i magen som jag tror att alla någon gång har kännt, så ni kanske förstår vad jag menar! Jag känner mig riktigt sorgsen faktiskt, det känns som om gråten är på väg hela tiden och som att jag bara vill spy! Jag undrar hur lång tid det kommer ta innan jag inser att ingen kommer äta upp gurkbiten som trillar ner på golvet när jag gör sallad, eller att det inte finns någon som gör att jag känner mig trygg på kvällen då jag går till konsum för att mjölken är slut, dom gångerna väljer jag nog i fortsättningen hellre att vara utan mjölk i morgonkaffet... eller så skickar jag nog min älskade sambo istället!
Jag har köpt god mat som jag ska laga till min älskling idag, det blir 3-rätters! Egentligen har jag absolut ingen lust att laga mat idag, men jag vet någon som kommer ha ännu mindre lust med det, och äta... det bör man ju göra! På tal om att äta, Charlie skriker efter mig nu... Han är nog hungrig mammas lilla prins! Bäst att jag gör något åt det då.....