Vi har hälsat på Lasse på hans nya ställe, det såg helt okej ut... Skönt att slippa den där sjukhuskänslan varenda gång man kommer och hälsar på. Lasse satt och åt lunch när vi kom, jag gick ner i matsalen och hjälpte honom att gå bort med brickan när han var klar, sen gick vi bort till hans rum. Ett litet rum var det men det duger ju gott till Lasse! Han hade en säng, garderob och ett skrivbord och så hade han kortet på Charlie uppställt på en hylla =) Där står det bra, så att Charlie kan sitta och titta på sin "morfar" så att han inte känner sig så ensam! Jag känner som min mamma skrev på sin blogg tidigare idag, det känns som om det är nu allting kommer ikapp, jag kan ibland bara stanna upp och tänka "Javisst ja, Lasse kan inte gå" och det gör så ont i mig när jag "kommer ihåg" det. Jag tycker att Lasse är så otroligt stark som ändå är så pass positiv som han är, jag vet inte hur jag själv skulle reagera om samma sak hänt mig! Jag hoppas så innerligt att vi får den där lägenheten som vi tittade på igår, där är det inga problem för Lasse att hälsa på! Även om det inte är så att Lasse och mamma har varit här så mycket så vore det ju trist om det var så att dom inte kom och hälsade på för att det inte går, eller för att det är för bökigt! Jag vill kunna bjuda in dom på födelsedagar, jul, nyår, påskmat och allt vad det kan vara! Bor vi kvar här så misstänker jag att det inte är så att dom kan vara med på allt eftersom att det är bökigt bara att få upp vagnen till lägenheten! Jag är så glad för att mamma och Lasse ska vara med oss på julafton, hoppas allt gåt som vi har tänkt och att rullstolen kommer in i hissen (det är ju jag som har mätt och vi vet ju hur kass jag är på det, jag visste ju att vagnen skulle gå in utan problem och det vet vi ju alla hur det blev med det). Nu har jag ju mätt flera gånger så det borde vara rätt, det känns viktigt för mig att Lasse är med på julafton eftersom att det är Charlies första jul och Lasse är ju ändå Charlies luffarkompis och "morfar". Jag älskar Lasse så mycket, han är ju ändå min "pappa nummer 2" och jag kan inte förstå varför såna här hemska saker kan hända, jag önskar att jag kunde göra något för att han ska kunna gå igen! Nu vet ju jag att det inte går, men man kan väl få önska? Egentligen gör det ju ingenting att Lasse inte kan gå, huvudsaken är ju (förrutom hatten) att han kan prata, röra armarna och är den Lasse han var innan olyckan och det är han ju.. Jag är helt säker på att han och jag kommer kunna skämta på det sättet igen som vi alltid har gjort! Vi kommer vara sådär bänga som bara vi kan vara och alla andra kommer tycka att vi är helt sjukt knäppa när vi kör vår "Kling & Klang vaktar på Gladö-sketch" och det får dom tycka för det är såna vi är! Jag är säker på att Lasse aldrig kommer bli bitter, klart att han kommer ha dåliga dagar precis som alla har men han kommer alltid vara den där som bjuder på skratt och trevligt sällskap! Den Lasse längtar jag efter, varje dag! Jag tänker ofta på hur kul vi har när vi "spårar ur" tillsammans, jag tänker på när vi gick runt ute på Gladö och plockade "blommor" till mamma (Granris, löv, kvistar ja...mycket till blommor kanske det inte var, men ändå) vi skojade och skrattade när Lasse höll på att kliva på alla grodor som var ute och hoppade på vägen! Såna stunder tänker jag ofta på..

Mamma är oxå otroligt stark, jag ser ju såklart på henne att hon har det tungt men hon gör det som måste göras.. Hon har ju iofs inte så mycket att välja på! När hon är här så är hon mycket med Charlie, jag tror att hans leenden och skratt ger henne lite extrakraft! Hon behöver den kraften hon kan få! Jag vet att hon längtar något så fruktansvärt till att Lasse ska få komma hem så att dom kan börja leva ihop igen! Jag tycker att det är riktigt bra gjort av mamma att bo i huset helt ensam. Hon vet att hon alltid är välkommen här, men det bästa är nog ändå att vara hemma i deras hus!

Jag älskar mamma och Lasse massor och jag hoppas på att dom snart får ett bra liv tillsammans, hemma i deras hem!

Nu ska jag fixa det sista innan dom kommer för att titta på lägenheten! KRAM