NÅGRA RADER OM DEN BÄSTA VÄNNEN MAN KAN HA!!

När jag går och funderar på allt och ingenting så är jag väldigt glad för att jag har några jag känner att jag kan prata med utan att känna att jag bara är till besvär. En av dom som jag väljer att prata med när det blir som jobbigast det är min bästa vän Maria (http://krumelurensshabbychic.blogspot.com/), jag kan verkligen säga allt till henne och jag vet att hon alltid lyssnar och stöttar så gott hon kan! Jag vet inte hur många gånger jag har suttit vid hennes köksbord i täby och bara tjatat på om kärleksproblem och kompistjafs, jag har haft tusen frågor och funderingar, jag har suttit i hennes soffa och pratat, skrattat, gråtit och ibland bara slumrat till.. Maria har länge varit den person som jag berättar för när jag är ledsen och när jag är glad.. jag berättade för henne först när jag skulle separera med P, jag sökte (och fick) tröst hos henne då jag kände mig sviken av någon, Hon hejade på när jag kämpade med körkortet, Hon fick mig att inse att jag var värd någon bättre, Hon var den första som fick veta att jag var gravid! Ja, Maria har verkligen funnits för mig i glädje och sorg, i vått och torrt, dag som natt... Hon är helt enkelt en helt underbar människa! Jag hoppas att hon ser mig som ett stöd när det är hon som behöver det!
Jag pratade med min underbara vän häromdagen, hon sa att det vore kul om ja kom upp till henne (Hon bor i Alfta) med Charlie och kanske sov kvar åtminstone en natt! Jag har tänkt lite på det och det vore jättemysigt att göra det, så jag har pratat lite med Christian och han tyckte det var okej! Så jag och Charlie ska väl försöka komma iväg någon gång efter löning tänkte jag... Åh vad mysigt! Jag saknar verkligen Maria... (Jimmy & Tindra oxå såklart) Hade dom bott kvar i Täby nu så hade jag antagligen redan hunnit gjort slut på fyra rullar hushållspapper pga mina tårar, dricka litervis med deras kaffe och vräkt i mig av Marias goda bullar som bara hon kan baka! (Nu vet alltså Maria vad hon har att vänta sig när jag kommer)
Det kanske låter sjukt, men jag saknar tiden då jag satt hemma hos Maria och grät för massa olika saker stup i kvarten... Alltså jag saknar ju inte att vara ledsen, men det är ju en sån otrolig känsla när man känner att det väger bly att bära runt på gråten för att man inte vill gråta inför vem som helst och så kan man äntligen släppa ut allt för att man litar så mycket på den man är med... Maria är den som jag litar så mycket på! Alla borde få ha en sån vän som Maria är.. Jag har haft många kompisar genom åren (okej, det låter som om jag är 102) som har kommit och gått... Vissa vet jag inte ens varför dom inte är kvar, för jag har inte fått chansen att få veta trots att jag har försökt få ett svar, dom känner jag inte att jag har förlorat, dom har snarare förlorat mig för jag har slutat bry mig om dom! Maria däremot, skulle det komma en dag då hon inte längre ville vara min vän, då skulle jag känna det som den största förlusten någonsin!!! Det skulle göra väldigt ont... Länge!!!! (Jag vet att Maria inte skulle vända mig ryggen, framförallt inte utan att ge mig en förklaring, men jag säger bara OM! )

TACK MARIA för att du finns och för att du är du!!!! Hoppas att du vet hur mycket du betyder för mig... KRAM /Lotta