Dags att blogga igen... Lätt att det rinner ut i sanden känner jag! Vi har rätt mycket att fixa med kan man säga, jag försöker hjälpa mamma att få så mycket som möjligt gjort... Det är ju skönt för henne att få alla måsten klart så att hon kan vara hos Lasse sen utan att känna att det hänger massa viktiga saker över henne. Idag ska vi åka till Täby med bilen, det har inte blivit gjort ännu..

Igår stack jag iväg och bytte däck på Lasses bil medans mamma var hemma med Charlie.. Det känns bra att inte behöva dra med Charlie på ditten och datten hela tiden. Charlie fick vaccination igår så han hade feber på kvällen, stackarn! Han var varm och gnällig lillkillen! Idag har han mått bättre, lite lite feber har han haft men inte så att det har kännts aktuellt med alvedon! Nu ligger han och hans mormor inne i "deras" rum och sover! Dom är trötta och behöver få sova båda två!

Jag har varit iväg en sväng nu på morgonen och satt in en spiral... Det var inte så skönt! Det känns som om jag har jordens mensvärk nu och som om jag skulle behöva kräkas... Men i såna här stunder tänker jag på Lasse! Det finns värre saker som hänt så det är bara att bita ihop, tänker jag då! Jag vet att Lasse inte blir bättre av att man tänker så... Jag har ju känslor trots att han ligger förlamad, men jag tror att det är av egoistiska skäl jag tänker så... Det är lättare att ignorera smärtan då! Jag tror att jag kommer funka så ett tag nu!



Jag kan inte låta bli att tycka synd om våran Lasse, mamma talade om att han var ledsen igår och att han har ont idag! Jag blir ledsen och får ont i hjärtat när jag hör det!

Idag hade han jätteont i revbenen för att personalen höll på att vända honom fram och tillbaka i morrse, Lasse sa till dom att det inte gick för att det gjorde för ont... Men dom sa "det går bra" och fortsatte... Jag blir förbannad när mamma berättar det för mig. Personalen kan ju inte avgöra om det gör ont för Lasse eller inte. Dom ville väl bara ha morgonarbetet gjort så snabbt som möjligt så att dom kunde fika sen... Personalen är säkert jättesnäll och så men jag tycker det är taksigt att inte lyssna på vad Lasse säger. Dom hade ju kanske kunnat ge honom något mot smärtan och sen väntat en stund innan dom fortsatte... Så bråttom kan det ju inte ha varit!
Jag längtar tills Lasses revben inte värker hela tiden för då tror jag att allt kommer kännas lättare för honom!
Nu ska jag fika lite, för när Christian kommer hem så ska jag och mamma åka direkt!! Ikväll när vi går och lägger oss så ska bilen vara tillbaka i Täby så att mamma slipper fundera mer på den sen!