Charlie somnade strax före 23 och han vaknade 6.30 i morrse så det blev en natt med mycket god sömn! Nu har Christian precis varit hemma en sväng och vi skulle dricka kaffe, men då tittade han ut genom fönstret och såg att lapplisorna va ute på vår gata och lappade för fullt... Eftersom att han ställer lastbilen i vändplan när han kommer hem på morgonen så var det bara för honom att springa igen! Så då blev det ingen kaffe ihop med älsklingen då, får dricka det själv... Vid 16-tiden ska vi hämta Jonathan inne på centralen, så ska han vara här i helgen...
I morgon blir det Kistamässan ihop med min underbara moster Lena och hennes familj. Det ska bli riktigt mysigt.. Jag tycker verkligen om Lena hon är bäst!!! Elin och Robert tycker jag oxå om förstås, svårt att inte göra det.. Jag längtar tills i morrn för det ska bli sååå mysigt att få träffa dom! Lena har alltid varit speciell för både mig och min bror, jag minns när vi skulle göra oss av med vår hund Lady, då frågade mamma oss om någon vi kände skulle få henne vem vi ville att det skulle bli... Båda sa Lena!!!
När jag var liten så var jag jätteofta hos Lena, jag har alltid tyckt om henne massor.. När jag var liten hade hon iofs en hund som jag var "bästa kompis" med så det kanske var mest för hans skull jag kom till Lena varenda dag (hehe).. Han hette Tintin och han var den snällaste jag kände just då, jag älskade att vara med honom för han var så himla mysig. Jag sa till mamma "Jag går upp till Tintin" precis som man säger då man går till en kompis, han var verkligen min kompis! Jag viskade t.om ibland hemligheter i hans öra (och vad jag vet fick ingen någonsin veta dom *haha*) Honom kunde man lita på i alla väder, han tyckte alltid att det var kul när jag kom. Tintin var en rätt stor hund, och jag var en rätt liten tjej.. En gång kom jag på en ny lek som vi skulle leka, den gick ut på att jag stod i en dörröppning med brett mellan benen och så skulle Tintin springa in under mellan mina ben... Tintin tog fart och började närma sig, jag stod och var så glad för att han ville vara med på min lek... Jag tänkte kanske inte på att han var för hög för att komma under utan problem, så jag hamnade uppe på hans rygg och red på honom en bit tills vi krockade med väggen Haha, det måste ha sett väldigt kul ut! Sen kommer jag ihåg att jag tyckte att Tintin var busig, för jag hade varit med Lena och handlat (tror jag) och när vi kom hem hade Tintin rivit ner ett äggpaket från bänken så att det låg ägg över hela köksgolvet =) Tintin var världens finaste hund och jag kan sakna honom något så otroligt ibland, vi hade så kul ihop! När Tintin blev sjuk och Lena var tvungen att ta bort honom så fick inte jag veta något ,Jag förstår nu idag att Lena hade annat att tänka på än att ringa mig och berätta innan dom tog bort honom, men då blev jag jätteledsen. Jag kommer ihåg att jag visste att han var sjuk, så när mamma ringde mig en dag så frågade jag direkt om hon visste hur Tintin mådde och hon berättade då att han var död... Jag var med några kompisar i en bil nere vid vivo i vaxholm, jag kastade mig ur bilen och sprang hem för jag blev sååå ledsen, jag hade ju inte fattat att han skulle dö! Just då var jag så otroligt ledsen för att jag inte hade fått chans att säga hej då... Det kändes som om han skulle tycka att jag svek min bästa vän i sista sekunden. Nä ush det var hemskt när han inte fanns mer. Det tog ett tag innan jag kunde vara hos Lena utan att "leta" efter min bästa vän! Det var en mysko känsla att han inte var där (eller vem vet, det kanske han var) Jag tänker på Tintin ibland och på allt vi gjorde ihop, Jag kommer alltid komma ihåg honom för han var ju faktiskt min första bästis!!!
1 kommentar:
Jag förstod direkt vilken hund du menade när jag läste överskriften.
Ja, ni var verkligen bra kompisar Tin Tin och du.
Jag kan se framför mig hur du satt i dörröppningen och Tin Tin sprang rakt under dina ben och du åkte med rätt in i väggen bakom, oj! vad jag skrattade och skrattar nu när jag tänker på det.
Tankarna går tillbaka till de två sista dygnen i TinTins liv, hur fruktansvärt det var att ta detta
sorgliga men oundvikliga beslut.
Vi blev fullständigt chockade, det gick så fort och var helt oväntat, kunde bara inte förstå att det redan var dags, att han var så sjuk. Det enda som fanns i mina tankar då, var familjen och Tintin i en bubbla.
Tänk om jag vetat, Lotta.
Ni skriver så fint alla mina syskonbarn, jag följer era bloggar
varje dag.
Ser fram emot att träffa dig och familjen imorgon på mässan, Lotta.
Kram Lena
Skicka en kommentar