torsdag 9 oktober 2008

PSYKFALL & FEGISAR

Jag måste bara skriva av mig lite... Jag bestämde mig för att gå en långpromenad nu på förmiddagen, Årstaviken runt hade jag tänkt. Jag tog på mig sköna skor, fleecetröja, mjukisbyxor, hängde MP3-spelaren runt halsen och fyllde en vattenflaska som jag la i kylfacket på skötväskan. Sen klädde jag på Charlie fleeceoverallen och bäddade ner honom i vagnen, sen kopplade jag Pippi och vi gav oss iväg. Jag började knalla över ängen här utanför med Johnossi i öronen... Ahh Härligt med en promenad i duggregnet och den bästa musiken man kan tänka sig spelandes i öronen. =)
När vi kommer ner till Årstaviken så kommer en kvinna med sin lösa hund, jag fortsätter att gå men ser då att hennes hund kutar för fullt mot oss. Jag ropar till kvinnan att hon ska koppla hunden för att Pippi inte tycker om när andra hundar närmar sig vagnen (Hon vaktar ju den, DUKTIG TJEJ tycker jag). Kvinnan tittar åt ett annat håll och jag ropar igen "Kan du koppla din hund?" Kvinnan ropar "Adam" lite slött, men hunden bryr sig inte för fem öre utan han springer runt Pippi, som börjar bli iriiterad och morrar på honom. Jag säger till kvinnan IGEN "Koppla din hund för min hund kan bli aggresiv mot din annars". Kvinnan (Som jag från och med nu kommer kalla kärringen) börjar skrika för full hals att jag tror att jag är någon jävla polis, jag är kommunist i hennes ögon och jag ska inte komma och tala om vad som är rätt och fel för henne!
Jag blir helt chockad och vet inte riktigt vad jag ska säga.
Men jag säger iaf att det är inte min mening att låta som en polis men jag vill inte att hennes hund ska komma fram till Pippi eftersom att jag vet att Pippi kan bli arg (Vilket Pippi nu var eftersom att hunden sprang runt henne hela tiden utan att kärringen gjorde något)
Kärringen fortsatte skrika att jag inte är någon polis (Tack för den informationen) Att jag är hjärntvättad och att jag inte behöver bry mig för att hon skulle aldrig anklaga mig för nåt och hon skulle betala veterinärskostnaderna!
Jag förklarade då att det är klart jag bryr mig, för jag vill inte att min hund ska attackera hennes det verkar ju onödigt.
Hon fortsatte gapa och skrika mendans hennes hund fortfarande sprang runt Pippi.....
Jag sa helt lungt "Du måste ju vara helt sjuk i huvudet" Då säger kärringen "Ja det är ju välkänt att jag är det, men du är ju helt hjärntvättad som alla andra unga". Snacka om psykfall.. jag hade lust att sparka till hennes hund som flängde runt oss och gjorde Pippi mer och mer arg, men jag vågade ju inte för då hade fan den där kärringen dödat mig för hon var helt svart i blicken.. nästan läskigt ju!
Nu tänker ni nog "Varför gick Lotta inte därifrån?" Det var inte så lätt för hennes äckliga hund följde ju efter och kärringen med dessutom! Hon var vidrig, jag blev ju nästan rädd för henne. När hon äntligen gick så väntade jag en stund för att inte gå så nära henne.... Då vänder hon sig om och vinkar!!!! SJUKHUVUD!!!!!!!! Jag ringde Christian och berättade, jag var så himla arg så jag började ju såklart gråta i telefonen... Varför gör man det när man blir upprörd??? Iaf så vände jag och gick hem, det blev bara en timmes promenad, jag hade hoppats på 2, kanske 2 och en halv!

Förrutom den där sjuka kärringen så hände det något annat sjukt, när hon och jag står och tjafsar så går folk förbi.. Dom ser att jag är hälften så gammal som henne, jag trasslar in mig i koppel och barnvagn för att min hund blir vild pga en annan hund som är på min som en äcklig igel. Ett psykfall står och är allmänt störd och bara skriker massa skit... Gör folk något??? NÄ SÅKLART INTE, JÄVLA FEGISAR!!!!!!! Dom tittade på henne precis som om dom tänkte "Är hon sjuk i huvudet (Vilket jag redan hade fått svar på att hon var). En tjej saktade ner och jag tänkte "Tack! Nu kanske hon hjälper mig loss ur det här trasslet och helvetet jag just nu befinner mig i" Men det var ju fel av mig, hon gjorde som alla andra...-knallade vidare i sina fula gympaskor!!!Som sagt jag hade lust att sparka bort hennes vidriga hund, men vågade inte.. det hade ju inte varit någon som hade hjälpt mig om hon bestämde sig för att slå ner mig! Tack kära medmänniskor........-för ingenting!!!!!!!!!

3 kommentarer:

Anonym sa...

fy fan!! Stackare ... Du menar alltså att när du väl kom undan och går därifrån så går hon o vinkar till dig ?!

Det är ju helt absurt att det inte är någon som stannar och undrar om de kan hjälpa till åtminstone ..

Försök att släpp det
Kram
www.evisevis.blogg.se

Anonym sa...

Hej gumms jag har lämnat ett medeland till dig på facebook om i morgon. SÅ titta gärna på det så fort som möjligt. Kram Therese

Frida sa...

Vilket jävla psykfall!