Ett par alvedon och en tupplur tack!

Nu har jag inte bloggat på ett par dagar för jag har varit extremt trött på kvällarna, känns som om förkylningen aldrig ska ge me sig! Jag har snart gjort slut på en hel honungsburk (har det i te) Ändå har jag ont i halsen, jag har bomull i hjärnan och är megatrött.....
Men nu bloggar jag ju iaf...

Har du tänkt på att det är bättre att vara lagom kyld än för kyld?

Igår ringde Patricia mig och skulle ut på promenad (Äh det lät ju inte alls som "det var en kyckling som hette Gullefjun han skulle ut på promenad") Iaf, Patricia frågade om jag och Charlie skulle hänga på och det skulle vi =) Vi tog med oss Pippi och gick runt ute på Årstafältet en stund, sen lämnade vi Pippi hemma för att gå upp till torget och dricka kaffe på "Javasavi" -Märkligt namn.. Det står "Javasavi? Kafé!" på väggen därinne... Mysigt är det iaf, det är många mammor med bebisar där. Vi träffade två från föräldragruppen där som vi satt och pratade med lääänge, tiden rann iväg och vi fick tillslut nästan springa därifrån för att hinna med det som skulle fixas. Jag hämtade ut ett paket på ICA och Patricia skulle iväg till farsta..

Idag skulle jag och Charlie ha gått upp till BVC, men är man sjuk får man inte komma dit.. Charlie har haft feber, har nysit massor, snorat och hostat så jag ringde dit och Inger sa att jag inte skulle komma då. Hon frågade lite om Charlie och jag talade om att han varit riktigt slö i två dagar nu, han har sovit hela dagarna! Han har vaknat och ätit lite sen i stort sätt somnat om..
Hon sa att vi skulle åka in till sös med en gång, så det var bara att sätta sig på bussen. Charlie sov som en liten gris i vagnen,
Jag bytte buss vid Gullmarsplan och Charlie sov som gris.
När vi kom fram till sös köpte jag en kaffe på pressbyrån innan vi gick till akuten, Charlie sov som en gris.
Vid receptionen fick jag berätta att han var slö osv, Charlie sov som en gris
Hon i receptionen ville se honom så jag lyfte upp honom, Charlie sov som en gris.
Det tog väl typ en timme innan vi träffade läkaren och Charlie sov som en gris.
Läkaren kom in i rummet och jag lyfte upp Charlie, Charlie sov...Inte alls!!!
Nu var han minsann vaken, tittade med JÄTTEstora, nyfikna ögon, han skrattade och "pratade" massor, han viftade med armarna och benen som en väderkvarn... Ja så ni ka ju gissa vad läkaren sa... Jag tycker ha verkar rätt pigg. Ähhh Ja det kan jag ju iofs va beredd att hålla med om, tänkte jag! Jag kan ju inte sticka under stolen med att det kändes lite dumt, det kändes som om jag var värsta nojiga mamman som kommer släpandes på min lilla bebis som bara är lite förkyld. Aja, det var ju Bvc-sköterskan som skickade in oss, det var ju inte ,mitt beslut, sen känns det ju iofs skönt att veta att han inte är allvarligt sjuk! Han är väl trött för att det är jobbigt för honom med en förkylning, han är ju trots allt fortfarande väldigt liten.
120Kr fattigare satt jag återigen på bussen på väg hem, Charlie...han sov som en gris!


På kvällen var han pigg och glad iaf! Tänk att ett enda litet skratt eller leende kan göra en annan människa så glad. Charlies skratt värmer hela min kropp. Sen gör det mig urlöjlig oxå, jag får tårar i ögonen och börjar prata med en superfånig röst när Charlie skrattar!! Det är sjukt, jag trodde ALDRIG att jag skulle bli en "sån mamma" som pratar med en överdrivet fånig bebisröst, MEN tänk så fel man kan ha! Jag är en riktigt larvig mamma som är expert på att prata bebisspråk samtidigt som jag nästan gråter av lycka för att jag kan locka fram ett skratt ur min son!!! Löjlig? Jag! ja det är jag, men det bjuder jag på.... Inget går upp emot att se min älskling skratta!

DAGENS BILD!

Gladaste killen i stan.... Älskar dig, mammas Skorris!