fredag 22 augusti 2008

FÖDELSEDAG!!!

Idag fyller jag år, 23 blir jag den här gången! Känns som om jag nyss fyllde 18, men som vi alla vet så går ju tiden hur fort som helst... Charlie blir ju 10 veckor idag, det är HELT otroligt!!! Jag berättar om min födelsedag längre ner, tänkte börja med lite uppdateringar eftersom att jag inte bloggat på några dagar!


Natten till onsdag 20/8 :
Charlie har varit rätt gnällig, knorrig och skrikig i några dagar nu så vi har funderat lite på om något kan vara fel. Det är rätt frustrerande när ens lilla ögonsten som man älskar så himla mycket bara gråter förtvivlat och tittar på en med sina stora tårfyllda ögon och verkligen ber om hjälp... Vad kan jag göra för att hjälpa??? Jag vill ju inte att min bebis ska vara ledsen, men ingenting tycks hjälpa...

Jag ger tutte, jag vaggar, jag sjunger, jag ger nappen osv men han gråter mer och mer, han känner sig nog lika frustrerad som jag! Stackars lilla älsklingen som inte kan få sin mamma att förstå vad han vill! Jag vill ju verkligen hjälpa honom men vet inte vad jag kan göra mer, jag börjar snart gråta!! Jag måste lämna min gråtande bebis en stund, det gör för ont i hjärtat att höra hans gråt... Det här är inget vanligt litet gnäll och lite missnöjt gråt utan det är panik i gråten och ett riktigt ledset gråt... Det känns som miljoner knivar rakt in i hjärtat! Jag tar Pippi och går en promenad, Christian får vara kvar med Charlie! Jag går en ganska lång promenad och känner hur en tår rinner nerför kinden, en känsla av hjälplöshet stiger inom mig. Vad ska jag göra? Jag är ju hans mamma och måste väl kunna trösta min egen bebis? Tänk om han ändå kunde berätta vad som är fel, då skulle han slippa gråta sig helt slut! Tänker på Charlie under hela promenaden, kan inte stänga av trots att jag borde göra det.. åtminstone under en ynka promenad! Nä, jag måste gå hemmåt nu... vill hem till honom igen!

Onsdag:
Efter nattens händelse bestämde jag mig för att be om hjälp på BVC med vad jag kan göra! Vi hade tid idag kl 14 för att väga vår lillkille! Charlie hade bara gått upp 90 gram på två veckor och det är riktigt(!!) dåligt. Han har tidigare gått upp ca 200 gram/vecka, det är lite skillnad! BVC-sköterskan blev lite fundersam över den dåliga viktiuppgången! Vi berättade för BVC-sköterskan att Charlie är ovanligt ledsen och att han kräkts en del sista dagarna och hon skickar in oss till SÖS. Inne på SÖS tar dom prover på Charlie som inte visar något konstigt, pga den dåliga viktuppgången så bestäms det ändå att Charlie ska läggas in. Jag stannar kvar med honom på sjukhuset medans Christian åker hem till Pippi.
Charlie vägs innan och efter amning för att se om han får i sig tillräckligt med mjölk vilket han verkar få. Han nakenvägs på morgonen för att se om han går upp i vikt. Första dygnet var viktuppgången inget vidare, men sen hämtade han upp sig. På ett dygn gick han upp runt 90 gram och det tyckte läkaren var suveränt så då fick vi åka hem. Så nu är vi hemma och Charlie mår bra, det var antagligen en släng av magsjuka vår solstråle dragit på sig eller kanske var det så att han hade några sämre dagar bara! Huvudsaken är ju att han nu mår bra! Nu ligger han i sin säng och sover gott, skönt att få sova i sin egen säng igen.... Det kommer nog jag tycka iaf!

Fredag 22/8 -Min 23-årsdag!
Vi åkte hem från sjukhuset vid 15-tiden och då var det bara att börja laga mat för mamma och Lasse skulle komma hit och äta middag! Det var mysigt med lite födelsedagsfirande idag iaf, imorgon kommer pappa hit och kanske Micke och Frida!
Jag måste "Klistra in" det som min bror skrivit på sin blogg idag (http://bexans.blogg.se)....

***Grattis till lillesyrran som fyller 23 idag, sjukt 23 år!!! Kommer ihåg när vi var små som om det vore igår,
Kommer speciellt ihåg en gång när Lotta var typ 8 år eller nåt och jag kom hem från skolan, då skuttade hon fram till mig så sjukt stolt över att hon hade klippt sig och fått en ny frisyr, och sa "visst är jag fin" och jag svarade att det var det fulaste jag sett, då började hon gråta och hämtade mamma som skällde ut mig =).
Eller som den gången när jag var typ 6 och Lotta 3 ,när jag mamma pappa och Lotta var på kina restaurang då mamma sa till mig att inte röra värme plattan för då brände man sig, men det är klart att jag 3 sekunder efter satte handen där och brände mig och skrek som en arab under morgonbönen och medans mamma tröstade mig så tyckte Lotta att det kunde vara kul att pröva sätta handen där också och gör samma grej och såklart började skrika som en hel konsert publik, det var roligt de.

TACK Micke! Riktigt kul att läsa.
Jag och min kära bror har bråkat MASSOR med varandra under åren och vissa dagar inte alls tyckt att den andra är mycket värd, MEN vi har haft jäkligt kul ihop oxå.

Jag kommer ihåg när vår farmor var barnvakt till oss, då gick jag och Micke till slaktarboden där gårdens jägare höll på att slakta en älg... Vi fick ett helt älgben av honom som vi glatt tog emot. Vi släpade det där benet hemmåt, det var ju tungt!! Vi kan inte ha varit så gamla då heller! Jag vet inte vems idé det var men i vilket fall som helst så började vi kleta in varandras ansikten med blod. När vi var riktigt blodiga så gick vi in till farmor som blev helt GALEN!!!! Hon gick raka vägen till slaktarboden för att skälla ut jägaren! Vad som sas har jag ingen aning om men jag har en känsla av att det inte var någon trevlig stämning i slaktarboden just då!
Stackars farmor.. Hoppas att vi skämdes!!
Iaf så hade vi kul när vi målade varann med blod och vi kan ju idag skratta rätt gott åt det!

Jag kommer ihåg en annan grej oxå... Micke bad mig ringa till en pizzeria och beställa en pizza som vi sen inte skulle hämta! Vad det var för kul med det det vet jag inte, men då tyckte jag väl det eftersom att det var min häftiga storebror som kom med den idén.. I vilket fall som helst, jag ringde och beställde någon pizza, tackade för mig och la på. En stund senare ringer killen från pizzerian hem till oss (Vi visste tydligen inte att det fanns nummerpresentatör).
Micke svarar och säger: Jag kom precis hem, så det måste vara min lillasyster som har busringt till er, jag ska prata med henne om vad hon har gjort!!
Snacka om sjysst brorsa va? Han var alltså inte alltid så snäll mot mig, men jag tycker om honom ändå =) Jag är så otroligt tacksam över att jag har min bror!

Jag har haft en lugn och bra födelsedag idag och jag är mycket nöjd. Nu börjar det bli dags att sova... Christian tar Charlie så att jag får sova hela natten! DET är en riktigt uppskattad födelsedagspresent.. Jag kommer sova hur skönt som helst i soffan medans dom sover i sovrummet! Jag älskar mina två älsklingar, men ibland är det skönt att slippa dom på natten =)

DAGENS BILD!

Jag & Micke larvar oss!


Tack för alla sms, telefonsamtal, kort osv på min födelsedag!!!!
KRAM /Lotta, 23 ÅR!!! =)




1 kommentar:

Anonym sa...

Vad rörd jag blir när jag läser om natten med Charlies gråt och dina känslor, jag minns oron och maktlösheten man kände till det finaste och mest älskade man har.
Du skriver så fint, med sån inlevelse, man riktigt känner din kärlek till eran älskade son. Det är inte lätt att vara mor ibland, men också helt underbart. Snyft!
Jag är glad att ni är hemma igen.
Kram alla tre
Lena
Vi saknade er idag, men hoppas vi ses snart igen.